Deckarvänner
Man följer dem, lär känna dem, ser dem få uppleva kärleken, brustna hjärtan, sorg och glädje.
Samtidigt läser man om brotten de tvingas lösa. Den otäcka brutala verkligheten de lever i.
Så nu när jag levt med dessa personligheter i 15 böcker dör den ena. Eller dör.
Hon blir mördad av mördaren.
Sorgen är stor.
Tung i hjärtat.
Trots allt bara en bok, men hur ska jag orka läsa nästa utan henne i den?
Så:
Till minne av LHL
Viken bok är det??? Jag läser just nu Elisabeths senaste....görspännande och läbbig, den handlar om en äcklig pojkmördare...rys!
Jag känner absolut kommisarie Lynley och Barbara Havers, ha en härlig kväll, kram
Känner igen mig i det där. Hur jobbigt som helst.
Kan uppleva lite samma känsla när man sitter och läser bloggar, man tycker man känner människor man aldrig träffat!
Hör gärna av dig nästa gång ni är nere i Skåne så kan vi ju försöka få ihop en träff med Sarah också.
Känner absolut igen det. så jag brukar när det blir lite spännande en bit in i boken läsa slutet så jag sen i lugn och ro och lagom lästakt kan umgås med huvudpersonerna. Det förtar inte alls läsupplevelsen för mig, tvärtom!
Hihihi... du kan vara lugn, jag känner precis likadant. Ibland tycker jag att det är jobbigt när en bok är slut för jag vill vara med mina "vänner" längre...
Det var ju skönt att jag inte var ensam. Om man läser en serie med böcker är det ju inte bara intrigen utan även personerna man följer. Är det då som i detta fallet hur många böcker osm helst så.. Hur är det med er? har ni läst t.ex. sagan om isfolket eller så? Det gjorde aldrig jag.
